Stefan Forsman till IBK: Häftig utmaning, Människan i fokus

foto: Stefan Forsman (th) i samspråk med Stefan Flöjt (tv) vid träning i Prästängshallen

Stefan Forsman har varit verksam inom innebandy i fyra decennier. Grundade Storvreta för 30 år sedan och tog Storvretas herrar till SM-guld 2010, 2016 och 2018. År 2018 tilldelades han Upplands Innebandyförbunds hederspris.

Välkommen till Sigtuna Innebandy, Stefan, hur hamnade du här?
Sigtuna IBK:s Sportråd kontaktade mig, hade stenkoll på vem jag är och vad jag har gjort och var väldigt tydliga och raka med att de ville komma åt mina kunskaper. Jag tackade ja då jag ser detta som ett oerhört roligt uppdrag med mycket goda förutsättningar, inte minst med den fina Prästängshallen som bas.

Hur kommer ditt jobb att se ut, rent praktiskt?
Det vi pratat om är att vi ska hitta vägen via tränarna och, så att säga, coacha coacherna. Tillsammans kommer vi att arbeta med föreningsutveckling och skapa en blå innebandytråd. Vidare ska jag behjälplig med att ta fram en spelidé för klubben.

Uppdraget innebär att jag kommer att vara i Sigtuna en gång i veckan och jag började redan för två veckor sedan med att observera olika lag när de tränar. Utifrån de intryck jag fått, ska jag i samråd med tränarna arbeta fram ett gemensamt sätt för klubben att se på träning, en så kallad Sigtunaträning. Det handlar om att hitta utvecklande modeller där alla delar av i SIU är representerade: Människan, Atleten och Innebandyspelaren. Det finns en tendens i många föreningar att ägna alltför stor uppmärksamhet åt innebandydelen, men för en stabil grund så är det viktigt att inte tappa fokus på de andra två benen.
Människan i synnerhet är en oerhört viktig aspekt – vi är ju alla människor, jag som coach likaså.

Du är ju ett stort namn i innebandykretsar, är du inte lite för stor för Sigtuna?
Det tycker jag inte alls, jag tycker att vi redan har kunnat och fortsätter att mötas i olika intressanta vägar där jag kan bidra med min erfarenhet och hjälpa till med de bitar som behövs. Det är lagom stort i omfattning för att passa båda parter och i slutändan är det klubbens egna medlemmar som kommer att implementera förändringar och nya rutiner för att ge rätt förutsättningar för lag att nå framgång.

Kommer du att delta i klubbens utbildning för coacher när det gäller målvaktsträning?
Nej, tyvärr är jag redan engagerad under utbildningsdagen, men jag har pratat med Stefan (Flöjt) som driver detta jättebra. Jag tycker att det är en vansinnigt bra idé att satsa på målvakterna, som är en utsatt grupp som lätt kan glömmas bort. Min egen erfarenhet, i alla fall i början på min tränarkarriär, har varit att även om jag själv försökt ta med målvaktens perspektiv i övningar som egentligen tagits fram enbart med utespelaren i fokus, så har jag inte haft den tekniska specialkompetens som krävts för målvaktens träning. Den har jag senare kunnat ta in i form av extraresurser i mina lag.

Vad tycket du är viktigt för nya tränare att tänka på?
För en helt ny tränare, som kanske börjat som ledare för ett lag där egna barnet spelar, så är det mycket viktigt för tryggheten att känna att man har sin förenings stöd. Man behöver veta vad uppdraget omfattar, vad man förväntas göra och att man kan få hjälp från de som varit med längre.
Nu finns det väldigt många fina utbildningar man kan gå för att lära sig om tränarrollen och hur man leder barn och ungdomar – när jag började fanns inte detta.

Vilken, skulle du säga, är den största utmaningen man möter – generellt och oavsett ålder på
träningsgruppen – som tränare?
Jag vill komma tillbaka till möten med människor, i synnerhet när man kommer upp på en högre nivå. Under senare delen av mitt uppdrag som tränare har jag haft förmånen att arbeta med många väldigt skickliga innebandyspelare. Där har jag inte behövt utveckla deras teknik eller spelförståelse utan det viktigaste har varit att kunna arbeta för att spelarna får rätt utmaning, trivs och växer med den och med laget. Att hela gruppen vet vart vi ska och är med på båten.

Spelar du själv?
Nej (skratt) jag har faktiskt inte spelat själv, tyckte inte att jag var tillräckligt bra. Men eftersom innebandy är så roligt så valde jag att blir tränare istället.

Med så många ’innebandyår’ i bagaget, finns det något minne som känns extra speciellt?
Ett starkt minne är första gången vi fick framgång med ett lag och det var när vi* tog SM-brons 1995 - det var Upplands första medalj på seniorsidan någonsin och är faktiskt än i dag den enda på damseniorsidan. Det var stort.

En sista fråga - är det är spelarna som gör laget eller är det laget som gör spelarna?
Spelarna gör laget!!

____________________________________
*Uppsala City

Stefan bor med sin familj (har två barn 12 och 17 år gamla), i Storvreta utanför Uppsala. Förutom rollen som tränare i Storvreta har han varit instruktör och utbildare inom SIU. Ledarskapets olika sidor är en konstant drivsporre. Till vardags arbetar han inom skola och fritidsverksamheten för lågstadiebarn.

Helene Chandler Rosencrantz Sociala medier