Nicklas Larsborg – Föreningsutvecklare äntligen på plats

Redan i början av året annonserade vi efter en person att ta ett samlat grepp om det arbete som påbörjades med Sportrådet, med Nicklas som initiativtagare, samt engagemanget av Stefan Forsman förra säsongen.

Gratulerar till uppdraget, Nicklas Larsborg, som från mitten av oktober klivit in som Föreningsutvecklare för Sigtuna Innebandy!

Ditt uppdrag omfattar att leda och planera sportrådets arbete, bland annat implementation av Spelboken, så att ledare ges rätt förutsättningar och riktlinjer för att träna och leda sina lag. Och det är inte allt… Vad ser du som din viktigaste uppgift?
"Jag vill frigöra de styrkor och resurser vi redan besitter i klubben. Det är både det viktigaste och den lägst hängande frukten just nu. Vi har oerhört många spelare och ledare som medlemmar som besitter kunskaper och kompetenser som inte bara handlar om innebandy och som vi inte drar nytta av fullt ut. Jag vill hjälpa dessa att komma till sin fulla rätt. Mer än så kan jag inte säga just nu.
Mer konkret handlar det om att få fysiskt fart på träningarna, många av våra träningar lunkar stundom på i promenadtakt. Det gäller att få mer kvalitet."

Förklara vad du menar med kvalitet!
"Det handlar absolut inte om att man ska ha fler nya och invecklade övningar utan om att få upp tempo och energi. Det är viktigt att man bestämmer vad man ska träna på och varför. Till exempel: 'nu vill vi bli bättre på att passa bollen snabbt så att vi inte kör fast i motståndarnas försvar'. Det behövs ingen komplicerad anfallsövning för det – ofta krånglar man till det och fokuserar för hårt på olika anfallsmönster på plan, när det är snabbheten i pass och rörelse man vill åt. Stefan Forsman pratade förra året om att man som spelare aldrig ska stå stilla, till exempel.
Vid kvalitetsträningar så kör man som man vill köra på matchen – helt enkelt tränar som man vill spela. Det saknar jag just nu i klubben."

Hur ska det gå till?
"För att kunna lyckas med detta så måste träningen vara rolig och något man vill gå till. Så självklart ligger mycket ansvar hos ledarna. När jag själv håller i en träning så försöker jag vara högst närvarande, jag ropar mycket och ofta, uppmuntrar och kräver en del av deltagarna – jag begär ingenting omöjligt, och inte heller att man ska lyckas med övningen på en gång. Men jag vill se energi. Så fort någon släpper på farten så jagar jag på igen. Det blir automatisk högre energi på en träning med tydlig feedback. Så jag vill hjälpa ledare med inramningen här.

Det har blivit lite fult att ropa till spelare både på träning och match. Det kommer ju av att RF konstaterat att det är en stor mängd barn och ungdomar som slutar med sporter för att de upplever att både föräldrar och ledare är för krävande. Jag vill understryka att det inte är några personliga prestationskrav vi ska vara ute efter här. Alla spelare måste få utvecklas i sin takt. Men som ledare ska man inte vara rädd att påminna under träningen vad det är vi ska träna på just då, om någon till exempel faller tillbaka till en position där man inte ska vara.

Vi ska absolut inte heller fjärrstyra våra spelare – när man är ute på plan måste man ta individuella beslut och göra egna misstag för att lära sig. Det är viktigt att ledarna är med på vad syftet är när man ropar instruktioner till deltagarna. En viktig balansgång. Till sist, alla spelare är olika, som ledare gäller det att hitta det som triggar igång entusiasm och utveckling i den egna gruppen.

Så sammanfattningsvis, jag vill hjälpa ledarna att fylla träningarna med spelare och energi."

Tiden begränsar såklart vad man hinner med, men vad ser du annars blir största utmaningen/utmaningarna som du och klubben står inför?
"Förutom den pågående pandemin, som gör att det blir knepigare att träffas, kommunicera och få saker på plats är för mig just nu utmaningen att tydligt etablera vad vi som klubb vill åstadkomma och ta reda på vad vi alla är beredda att göra för att nå dit.
Jag som Föreningsutvecklare kör ju inte ett eget race, utan jag har fått ett uppdrag av klubben – och klubben är ju alla vi medlemmar som träffas varje vecka vid träning och match. Jag vill vara ett stöd för att vi ska kunna utveckla Sigtuna Innebandy, men är naturligtvis samtidigt beroende av att Sportrådet fungerar, att Styrelsen är delaktig och att det finns en kontinuerlig dialog i hela organisationen. Det är viktigt att arbetet inte blir för tungt för alla som redan är engagerade på ideell basis och varje vecka går till sina respektive lag, planerar träningar och håller i dessa, kör till matcher och coachar, uppdaterar register och matchresultat, sitter i sekretariat, står i kafeterian och tvättar tröjor…

Jag vill hjälpa alla trotjänare och eldsjälar i klubben och, som tidigare nämnt, hitta kompetenser och resurser som kan bidra till att det blir ännu bättre och roligare att vara en del av SIF IBK."

Varför innebandy?
"Innebandyn är fortfarande en växande sport som – med lite ansträngning från vår sida – lätt attraherar barn och ungdomar. Den är inte lika resurskrävande i form av utrustning och spelplan som andra sporter, kräver mindre apparat, så att säga, för att komma igång. Det är en kortare startsträcka att börja spela: alla kan hålla i en klubba och jaga en boll. Sedan kan man såklart bli hur tekniskt skicklig som helst bara viljan och entusiasmen finns. Det är en rolig lagsport helt enkelt och – viktigt idag – inte så dyr för familjer med flera barn.
Kort sagt, det behövs väldigt lite för att ha mycket roligt!"

Varför passar du för den här rollen?
"Jag är en gammal hockeyspelare som även spelat fotboll och innebandy. Jag växte upp i Kiruna där innebandy körde igång 1985. Från början av 90-talet har jag varit kontinuerligt engagerad inom innebandy och varit coach eller någon annan form av ledare. Jag har varit med och byggt många olika lag på olika nivåer, i olika städer med skiftande resurser. Norsk elitserienivå högsta meriten, där var jag med och tog ett division 2 lag upp i högsta elitserien.
Vidare har jag ett mycket brett kontaktnät inom innebandykretsar och till sist – jag har gjort alla misstag man kan göra och lärt mig av dem! (skratt).

Vad sysslar du med när du inte är engagerad i innebandyfrågor?
"Just nu bygger jag hus och arbetar deltid som IVA-sjuksköterska.
Tyvärr håller ryggen inte längre för innebandy, men jag tränar lite veteranhockey och försöker även få tid för jakt med min jämthund."

______________________________________________
Nicklas är gift, bosatt i Sigtuna och har en son som spelar med SIF IBK P06. Du når honom via e-post.

Helene Chandler Rosencrantz Sociala medier